Text: John Bark Foto: CMH/ARKIV Kartor: Kati Hiekkanen
Folksporten Sedan utförsåkningen blev en massrörelse för ungefär 50 år sedan har mycket hänt med utrustning och material. Men också med utövarna. Janne Hinds – som arrangerar skidresor till orörda toppar i Kanada – har varit med från början: ”Det är en enorm skillnad på genomsnittsåkaren i dag och i början av 70-talet. Folk åker otroligt mycket bättre – och fortare …”.
Inte längre bara för proffsen. Förr var heliskiing till orörda toppar och offpist-åkning exklusivt för de allra mest avancerade skidåkarna. Dagens skidåkare är överlag så duktiga att många fler testar.
När Ingemar Stenmark i slutet av 1970- och början av 80-talet sprängde gränser fick han utförsåkningen att bli en folksport. Men jämför du en genomsnittsåkare då med 2011 är skillnaden avsevärd. Då gick det inte en skiddag utan att du såg minst tre skrikande åkare som i raketfart dunsade nedför puckelpisten. På rygg. De glansiga, heltäckande skiddräkterna var en del av förklaringen. Men avgörande var den bristande tekniken. Många kunde helt enkelt inte åka skidor.
Numera kan du se tre generationer åka utför tillsammans. Alla är goda skidåkare. Äldre generationer har kanske inte alltid anammat carvingtekniken fullt ut, men de tar sig ned utan problem. Och den som blir bättre söker ofta nya utmaningar. Inte konstigt då att heliski inte längre lockar enbart de mest extrema skidåkarna.
– Förra året hade vi en mamma med två söner som under lång tid planerat sin resa, de hade lagt undan pengar och resan var en 18-årspresent till äldsta sonen, säger Janne Hinds, vd på CMH Nordic, som arrangerar helikop-terskidåkning i Kanada.
Han tycker – förstås – att man ska förverkliga sina skiddrömmar, åtminstone en gång i livet.
– De flesta medelduktiga skidåkare klarar av det. Förutsättningen är att du är stark i benen och relativt vältränad.
Det speciella med denna skidform är att en helikopter lyfter upp åkaren
till en orörda toppar. Själva åkningen kan vara krävande, men särskilt extrem är den inte. Förutom att det kan vara extremt mycket pudersnö.
– Den äldsta åkaren jag stött på var 82, säger han. Så allt är möjligt. Efter 80 blir det förstås ganska tufft. Men håller du dig i form, och är skadefri, kan du fortsätta åka skidor ganska långt upp i åren.
Janne Hinds började sin skidåkarbana på den snöklädda soptippen utanför Vällingby i början av 1960- talet. Hans resa från soptipp till supertopp beskriver ganska tydligt skidturismens utveckling i Sverige och internationellt. Från slalombacksharvandet under kvällstid i konstljus, den första utrustningen, vägen via träskidor med låga fästpunkter till skruvade stålkanter, säkerhetsbindningar, aluminiumskidor med plastbelag och fångremmar.
Utrustningen i början av 1970-talet var inte bara hämmande och otymplig. Ofta var den direkt farlig och skadorna var många. Fångremmar fjättrade fötterna och bulor, blåmärken och skärsår var priset du fick betala för att slippa leta efter dina skidor.
– I dag går utvecklingen inom skid- utrustning med en rasande fart, säger Stefan Ytterborn, grundare och vd på POC Helmets & Armor.
– Och folk åker allt fortare. Carvingskidans genombrott har ökat medelhastigheten med 30 procent i backarna. Det, tillsammans med större och rundare svängar, innebär betydligt
större risk för krockar, också mellan åkare.
Åkningen har rent allmänt blivit radikalare. Man åker brantare, hoppar högre och gör extremare saker. Behovet av skydd är betydligt större än vad det varit tidigare. På Stenmarks storhetstid fanns det två typer av hjälmanvändare: barn och störtloppstävlare. I dag växer hjälmmarknaden för vuxna med omkring 20–30 procent om året.
Utrustningen bidrar starkt till att vi utvecklas som kollektiv, men för mer extrema utövare handlar det om att hitta nya utmaningar. Innan någon gjort ett fall (drop) från hundra meter så är det trögt, men när någon väl gjort det så följer andra åkare snabbt efter.
Allt bredare skidor, så kallade Free- rides, underlättare också åkning i alla terränger på hela berget.
Magnus Norrström är en stor skidentusiast och har varit i British Columbia och åkt heliskiing ett flertal gånger. För några år sedan bjöd han med Helena, sin då 14-åriga dotter.
– Helena har ju åkt väldigt mycket skidor genom åren, framför allt friåk- ning. Hon är en fantastiskt duktig åkare, fast det är klart att det här är något annat än den vanliga pisten eller träning i Trysil.
– Jag tror nog att hon var lite nervös innan vi kom i väg. Men det var jag också första gången jag var i Kanada. Man vet ju inte vad som väntar, hur tufft det verkligen blir. Men det gick hur bra som helst för Helena. Lars Ocklind är den hängivna skidåkande Ica-handlaren i Åre. Lars har också varit i Kanada och åkt lössnö vid två tillfällen, men trots att han är en erfaren och rutinerad åkare har han nyligen gått med i Skiers, en skidskola och vidareutbildning för vuxna i bland annat Åre.
– Även vi som inte är 20 längre behöver ju utvecklas i vårt skidåkande. Man kan lära sig hela livet. Se bara
på alla duktiga åkare här i Åre. Bara
de senaste fem åren har till exempel åkare från Ryssland och Baltikum blivit fantastiskt mycket bättre skidåkare.
Janne Hinds ska vidare till Helsingfors – intresset för helikopterskidåkning är stort även i Finland. Att intresset för en så pass krävande form av skidåkning ökar konstant tillskriver Janne bland annat att duktiga skidåkare vill ha nya utmaningar, även en bra bit in i medelåldern.
– De flesta som åker i dag har ju ett helt liv av åkning bakom sig, säger Janne. Så var det inte när jag började åka utför. Då var det få som verkligen behärskade utförsåkning. ❉
”Carvingskidans genombrott har ökat medelhastigheten med 30 procent i backarna.”
British Columbia Det Kanadensiska alternativet
Företaget CMH – som uppfann heli-skiing, helikopterskidåkning, på 1960-talet – är
i dag är världsledande arrangör inom området. I en storslagen vildmarksterräng i British Columbia disponerar CMH elva områden som till ytan är lika stor som halva Schweiz. Varje område har en ski lodge med en egen köksmästare, konditor och professionella massageterapeuter för upp till 44 gäster per vecka.
Enklast är att flyga till Calgary via Frankfurt eller London. Air Canada (samarbetspartner till SAS) flyger dagligen. Från Calgary går buss till CMH:s lodger. Ett tips är att ”värma upp” en dag eller två i någon av de mer traditionella skidorterna som Lake Louise, Kicking Horse, Revelstoke eller Banff. CMH har kontor i Norden. Info: www.cmhnordic.com.
